• 31 december:  ”Jamen nu ska jag komma igång med att banta/deffa/svälta, träna som ett as och börja ett nytt liv!”
  • 1 januari: ”Fan vad bakis jag är, vad är det för nummer till pizzerian?”
  • 2 januari: ”Nu jävlar! En gurkskiva till frukost, en bit kyckling till lunch och lukta på en potatis till middag! Eller är det för mycket kolhydrater? Löst årskort på Nordic Wellness och kört hårt som fan! NU ÄR JAG PÅ G!”
  • 3 januari: ”Hjälp, jag kommer inte ur sängen! Hur kan man få sån träningsvärk? Hungrig är jag också, vad får man äta? Kvarg är väl bra, det blir man smal av – köper 30 burkar!”
  • 5 januari: ”Fortfarande ont, hur mycket vila ska man planera in för att inte bli övertränad? Har inte gått ned så mycket i vikt och fan vad äckligt det är med kvarg, måste finnas någon annan diet? LCHF är bra! Köper hem 20 paket bacon och 10 storpack smör!”
  • 8 januari: ”Träna innan jobbet är bra, då har man skiten gjord. Så satans kass i magen bara, halsbränna från helvetet. Kan det vara allt smörstekt bacon? I morse hade jag gått UPP 1 kg!! Kanske 5:2-dieten kan vara något eller vad stod det i Aftonbladet?”
  • 11 januari: ”Alltså jag tränar jättehårt men har fortfarande inga synliga muskler! Vilar jag för lite? Mycket på jobbet nu också.”
  • 13 januari: ”Jaha, där kom vinterkräksjukan.”
  • 16 januari: ”En semla kan väl inte spela någon roll? Grädde är ju LCHF och måste vara nyttigt.”17 januari: ”Nu har jag ont i halsen också. Skiter i det här! Blir bara sjuk hela tiden och förresten så har jag fortfarande inga magrutor. Helt värdelöst.”
Hälsa är jätteviktigt, men kan vi inte bara göra det som känns bra enbart för oss själva istället för att följa vad man ”borde”? Jag gillar nyårslöften, men måste de verkligen alltid ha med kroppen att göra? Läs för övrigt mer om varför jag ska träna mindre i år. Denna tycker jag för övrigt är kul:
Spread the love

Kommentera

Stäng meny